Radon

Radon är en osynlig och luktfri radioaktiv gas som bildas när det radioaktiva grundämnet radium sönderfaller. När gasen i sin tur sönderfaller bildas så kallade radondöttrar, som är radioaktiva metallatomer. Radondöttrarna fastnar på damm som vi andas in och kommer på så sätt ner i lungorna.

Radon finns överallt – i mark, luft och vatten.

Marken är den vanligaste radonkällan.

Alla byggnadsmaterial som är baserade på sten (till exempel betong, tegel, lättbetong) innehåller radium och avger därför radon. Normalt är radiumhalten så liten att radonavgången är betydelselös, men det finns undantag. Ett sådant är alunskifferbaserad lättbetong, så kallad blåbetong, som användes från 1929 till slutet av 1970-talet. Blåbetong i både ytter- och innerväggar samt bjälklag kan ge radongashalter uppåt
1 000 Bq/m3, när luftväxlingen är dålig. I dag tillverkas inte byggnadsmaterial med så hög radiumhalt att det skulle kunna utgöra någon nämnvärd radonrisk.

Det är ovanligt med höga radonhalter i kommunalt hushållsvatten. Men vatten från bergborrade brunnar eller från kallkällor kan innehålla radon. Vatten som innehåller mer än 100 Bq/l klassas som tjänligt med anmärkning och vid mer än 1 000 Bq/l bedöms vattnet vara otjänligt för användning som livsmedel. Förhöjda halter av radon i dricksvatten kan vara ett tecken på att radonhalten inomhus är förhöjd.
Man bör därför alltid mäta radon i inomhusluft om man upptäcker förhöjda radonhalter i vattnet.